Nu har det gått så långt...





... Att jag inte längre kom ihåg vad min egen blogg heter. Skamligt!
Det är vår, överallt! I luften, i ljuset, i träden, i vinden, i ljuden. Och inuti mig. 
Det känns som om hela jag håller på att ömsa skinn, skala av mig sådant som hör till det förflutna. Kanske kommer jag känna mig naken; en stor del mitt liv lämnar jag nämligen bakom mig, men det är sådant som måste bort, ut, iväg. Kvar står jag, ganska så problemfri. Helt mottaglig för nya problem att brottas med, men jag är fri. Jag kan äntligen få andas.



                                           John Bauer.





None


Jag vill ha brunbrända ben och fräknar på nosen
Jag vill ha ett kokande Stockholm som aldrig sover
Jag vill ligga och jäsa på en klippa tills solen nästan gått ner (vilket är sent)
Jag vill framåt
till värmen 

Jag vill ha sommar


under dagens gång har jag besökt tropiska öar, stränder i södra Europa och minst en pulserande storstad.
Underbar dag!




(Gott nytt år förresten!)






colors



Känslostormar.
"när något plötsligt inte är självklart för oss längre, förstår vi det verkliga värdet i det."   


Swamped.




RSS 2.0