Nu har det gått så långt...
Det är vår, överallt! I luften, i ljuset, i träden, i vinden, i ljuden. Och inuti mig.
Det känns som om hela jag håller på att ömsa skinn, skala av mig sådant som hör till det förflutna. Kanske kommer jag känna mig naken; en stor del mitt liv lämnar jag nämligen bakom mig, men det är sådant som måste bort, ut, iväg. Kvar står jag, ganska så problemfri. Helt mottaglig för nya problem att brottas med, men jag är fri. Jag kan äntligen få andas.
John Bauer.
